Litteracitet syftar på alla aktiviteter kopplade direkt eller indirekt till skriven text. Artikeln tar upp tre nivår av litteracitet kopplade till barnets utveckling genom skolåren.
Under perioden f-3 utvecklar barn grundläggande litteracitet. Med begreppet syftas på kunskaper om avkodning, läsriktning, hur man känner igen ett ord, de mest grundläggande skrivkonventionerna alltså. Dessa kunskaper är giltiga för all text.
Under åk 4-6 utvecklas den allmänna litteraciteten. Med begreppet åsyftas att elever nu läser flerstaviga ord, mindre vanliga ord, lär sig mer om skiljetecken, skaffar sig strategier för att förstå. Kognitiv uthållighet utvecklas nu så att längre och svårare texter kan läsas.
Nästa steg är utveckling av ämneslitteracitet. Här handlar det om att kunna förstå det speciella i olika ämnesspråk. ”Generaliserbarheten mellan ämnena är begränsad” (s. 5). Varje ämneslärare behöver undervisa om det typiska i sitt ämnesspråk.
Den grundläggande litteraciteten har fokuserats runt om i världens skolor och sedan har man tänkt att de övriga kommer automatiskt. Redan i f-klass kan man börja peka ut drag i de ”högre” litteracitesformerna och på högstadiet är det inte säkert att alla elever har den allmänna litteraciteten klar för sig. Så dessa tre litteraciteter befinner sig på ett kontinuum på vilket man rör sig fram och tillbaka under skolåren.
Fråga att diskutera: Känner vi igen den ovan beskrivna utvecklingen? Stämmer den tidsmässigt med den erfarenhet vi har av elever?
Artikeln uppmärksammar språkliga särdrag i matematik, kemi och historia. I matematik måste texten läsas nära och läsas om. Små¨ord kan vara helt avgörande för att kunna lösa en uppgift rätt. I kemi kompletterar flera modaliteter varandra. Text åtföljs av olika kemiska formler och grafer. Dessa läses/skrives tillsammans för att full förståelse ska etableras/visas. I historia är det helt avgörande att bilda sig en uppfattning om textens författare, dennes perspektiv och syften. En text i historia är inte sanningen, den har alltid en vinkel. Analys av texten behövs för att hitta denna vinkel.
En del av ämnesspråket är nominaliseringar. Fördelen med detta är att man kommer bort från det enskilda till det allmänna, det generella. Texten tar exemplet ”lösa upp salt” som i nominaliserad form blir ”saltets lösningsprocess” Nominalsieingar förstår man genom att ”pack upp” dem, alltså spåra det bakomliggandet verbet.
Artikeln fortsätter att uppmärksamma text och textanvändning i musik, bild, hemkunskap och idrott. I dessa ämnen finns instruktioner i flera modaliteter som måste närläsas för att förstå. Dessa texter fungerar på samma sätt som kemins texter där de olika modaliteterna är nödvändiga komplement till varandra. I dessa ämnen ska elever kunna resonera om olika saker, vilket kräver att de kan se och väga för- och nackdelar.
Calles Läslyft 